Annas

Hejsan!

Skrev färdigt novellen idag på svenskan, här är den om ni skulle vilja läsa  ;P

Hon tittar skräckslaget på sin pappa och gråter floder medan hon pratar med ambulanspersonalen i telefonen.

Hennes pappa ligger på köksgolvet och krampar. Plötsligt så slutar han att skaka och hela världen stannar upp. Hon söker efter hans puls på både halsen och handleden. Hon känner den inte!

Hon kastar sig ner på sin pappas bröst och lägger örat mot hans bröstkorg. Hjärtat har slutat slå. Hon skakar på han för att få liv i han igen men ingenting händer. Hon försökte göra allt hon hade lärt sig i skolan, hjärtmassage, mun mot mun metoden och framåtstupat sidoläge. Trots det så visade han inte tecken på att han var vid liv. Hon har förlorat sin pappa och kommer aldrig få träffa honom mer, tänkte hon. Tårarna sprutade i floder när hon kramar och vaggar sin pappa fram och tillbaka medan hon viskar i hans öra, vakna, vakna!

Ambulansen kommer inspringande i köket två minuter efter att hon hade larmat.

Hon fortsätter att vagga honom.

- Hans hjärta har slutat att slå, säger hon till sjukvårdarna medan dom ställer ner sitt material på köksgolvet.
Dom ber henne att lägga ner sin pappa på golvet igen så att dom skulle kunna hjälpa han. Sjukvårdaren utövar hjärt och lungräddning på hennes pappa men ingenting händer.

Dom lägger han på båren och rullar ut han och lyfter upp han i ambulansen.

Ambulansen åker med en ilande fart på vägen med tjutande blåljus. I baksätet fortsätter sjukvårdaren att försöka återuppliva hennes pappa men det gav inget resultat.

Efter en och en halv min så är de på sjukhuset.
Hennes pappa förs till en operationssal medan två sjuksköterskor för henne in till ett separat rum. De försöker prata och få kontakt med henne med det är som att prata med en vägg. Hon är helt okontaktbar och likblek ansiktet. 

De fortsätter att försöka få kontakt med henne och frågar om hon vill ha något att dricka eller att äta men hon skakar bara på huvudet.

Fattar dom inte, det ända jag vill ha just nu det är en pappa som lever, inte någon jävla macka eller MER! Tänkte hon.

Efter en drygt timme så kommer doktorn in och ber sjuksköterskorna att lämna rummet. Han sätter sig i en stol bredvid henne och tittar henne i ögonen.

-  Jag beklagar, vi kunde inte rädda din pappa. Vi har försökt med alla metoder som finns för att kunna återuppliva honom men trots det så började inte hans hjärta att slå igen.
Det känns som att hela hennes värld har gått under, vad ska hon ta sig till?

Plötsligt slås dörren upp av hennes gråtande mamma som kastar sig i hennes famn och kramar om henne.

-  Åh gumman, dom ringde mig och jag försökte komma hit så fort jag bara kunde.

Tårarna rann i floder och gick inte att stoppa. Tillslut efter 45 min när mammans tröja var dyngsur av tårar från både henne och hennes dotter så tar hon ett djupt andetag och frågar henne:

-  Vad var det som hände igentligen?

Hon berättar vad som hade hänt i allra minsta detalj medan tårarna rann ner för hennes kind.

-  Det började med att jag satt i mitt rum och hade på en skiva med lugn dov musik och satt och lyssnade på det   svagt knastrande ljudet av det tända stearinljusen.

   Plötsligt så hör jag en dunk ifrån köket och springer dit. Då ser jag att pappa ligger på golvet och skakar.

Hon slutar plötsligt att berätta och skriker med en stor förtvivlan i rösten:

-  Varför jag, varför jag?!

-  Varför just min pappa?!

Lämna gärna en komentar om vad ni tycker om den =)

Skriver lite senare. Bye bye!